Det blev ett förstapris.

Drevprovet i slutet av januari gick som sagt bra. Belöningen kom med ett brev på posten, diplom med förstapris. Fantastiskt kul med tanke på hur långsam utvecklingen gått hela 2013.

Nu blir det till att hetsa lite på hjortar i början på nästa säsong så hon får fart på dem med. Då är hon komplett för mina behov.
Kanske blir några fler prov om det känns rätt i höst.

Jakthund vill jag lova.
Efter en minst sagt seg säsong fram till årsskiftet har Aika under januari utvecklats till en riktig jakthund. Vi har till och med gått ett drevprov. Får se vad domaren räknar ihop poängen till, men något pris lär det bli.
Tack uppfödar-Magnus för stöd och hjälp på vägen mot att få till en jakthund av denna lite saktfärdiga mysvovva.

Äntligen lite framsteg

Förra helgen började Aika plötsligt driva i en såt. Det har varit dåligt med det detta jaktår. Det blev bara tio minuter men det känndes som att hon var sugen på mer. Släppte henne i nästa såt och där blev det tre rådjursdrev i tät följd. Inte så långa men med ganska bra tryck. Bäst av allt, husse fick för första gången avsluta som det är tänkt.

Idag var vi på det igen. Hon sökte trångt men jobbade bra på de slag hon hittade, först ca 400m, men det blev inget upptag. Nästa slag var hetare. Hon väckte nästan direkt och drevet dröjde inte länge. Hon snurrade med ett ensamt rådjur två varv runt såten. De passerade alla pass utom de två som var besatta. Efter 45 minuter gick det ner i den angränsande byn och hon tappade. Efter  det ett kort drev på dovhjortar. Så länge hon ligger tätt efter är det bra tryck på dov-drev men tappar hon och kommer efter så är hon inte intresserad...

Försäsongsträning

Aika har följt med på några joggingrundor nu när säsongen närmar sig. Så länge temperaturen är under 15C så funkar det bra. Ibland sackar hon så att man tror hon tagit slut, men sen kommer något spännande i nosen och då är det fullt drag igen.

Bock och hjortjakten har hittils resulterat i två grävlingar så det borde ju finnas jaktbart vilt kvar till premiären. Frågan är bara om man ska ta hela dagen ledigt den 1e oktober eller om det räcker med en halvdag.

Rådjur nummer två

Efter ett lite längre drev än tidigare fick Aika en liten bock i pass. Även denna gång var det första rådjuret för skytten. Riktigt roligt. Särskilt eftersom Aika tittade på två olika rådjur utan att jaga förra gången vi var på jakt.
Får se hur det går på annandagen. Om snön tillåter.

Tre viltslag på tre helger

Idag har Aika jagat skogshare. Förra helgen satte hon efter en kapital dovhjort och helgen före var det rådjur. Undrar vad det blir nästa helg? Hon driver fortfarande korta tider och hon håller sig gärna nära husses stövlar. Men det blir bättre och bättre för var gång.

Polletten har trillat ner!

Moster Majken, markens mästare

Aikas moster Majken (Whistlewoods Ginger Gold) visade hur Fouve-jakt ska gå till. Efter 30 minuters sjungande buktande drev gick ett smaldjur i pass. Fantastiskt. Aika däremot har inte riktigt fattat galoppen. Men vi ger henne tid och räknar med att det kommer.

Majken är Aikas helmoster, samma föräldrar men inte samma kull som Aikas mamma. Hon har tidigare bott i Värmland men bor nu i samma lilla by som Aika och jagar dessutom i samma jaktlag. Riktigt roligt. Majken har tidigare inte haft möjlighet att jaga. Nu har hon dock visat att takterna finns. Hennes livs första jakt slutade med ovan nämnda smaljdjur samt ett drev som drog ut ur marken, vilket hon avbröt och gick åter på egen löpa till en salig husse...

Vi har en spårhund

Då har vi gått viltspårprov anlagsklass. Som hon spårade Aika. Lugnt och metodiskt, inte med nosen direkt mot backen då spåret inte legat så länge. Men hela tidan utan att dra i linan. När det blev svårare tryckte hon ner nosen och sniffade kraftigt ett par gånger sedan var det taktfast vidare. Tyvärr var vi så inne i spårandet att vi missade spårslutet och följde spårläggarens återgång. Efter en stund började jag fatta att nått var fel så jag visade tillbaka henne men det vart inget vidare så det blev underkännt. Men jag är helnöjd med hur hon spårade. Känner mig trygg i att hade det varit skarpt läge så hade hon hittat djuret.

Very Good

Idag var vi på utställning i Norrköping och Aika var Very Good. Husse har dessutom varit i skogen och skaffat lite mer klövar till spårövning... Anlagsprov ska avläggas nästa helg.

Hipp hipp hurra

Så har då Aika fyllt 1 år. Se så fin hon är. Fortfarande är hon just under gränsen för makhöjd enligt rasstandarden och väger in på 12,6 kg. Det blev ju inte någon riktig jakt den gångna säsongen så nu blir det till att träna sök, spår, kondition och inkallning inför hösten.

Familjeträff

Vilken dag.

Aika fick träffa fem av sex syskon, sin mamma och för första gången i livet även pappa. Som väntat blev hon omåttligt lycklig.

Även husse blev glad eftersom våra kära uppfödare ordnat så att vi fick jaga med jaktchampinjonerna och även fick släppa de nybörjare som ville. Aika gjorde inget väsen av sig vid detta jaktårets sista försök så det blir spänd väntan på mognad till nästa säsong. Däremot presterade båda föräldrarna fina drev och även två av bröderna visade att de vet hur man skäller och följer spår. Kan nog inte skylla på generna om det blir en smörgåsjägare av Aika.

Utställning i Växjö

Så har då Aika varit på sin första utställning. Internationell utställning i Växjö. Motståndet i valpklassen var hårdast tänkbara, syster Aaila och broder Arrac. Resultatet blev bättre än väntat, alla tre fick hederspris. Aika blev dess utom bästa valp i rasen och Arrac "bäst i andra könet" bland fauvevalparna.
Lite bilder att njuta av:

Systrarna får sina hederspris

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Arrac visar exempel på syskonens ringvana...

Aika i en kort stunds ordnat struttande

Broder Arrac och Aika myser lite före struttandet i ringen.

Snart fem månader

Tiden går och Aika växer och utvecklas. Hon är snart fem månader gammal, väger in på 9 kg och kommer vilken dag som helst tappa de sista mjölktänderna.
Hon har gått valpkurs några veckor och är klassens ljus. Sitter och tittar på husse när vi är stilla och går fot på beställning, inkallning går perfekt även om vi är omgivna av andra valpar. Hemma är hon inte riktigt lika imponerande men det duger. 
Denna veckan har arbetet dragit igång på allvar och hundarna har efter semesterns inskolning fått sina första heldagar i hundgården. Det har funkat klockrent.
Idag var Aika med i skogen här hemma och plockade kantareller. Hon fick gå i lina och jag trodde faktiskt inte att hon skulle gå så mycket mer än på replängds avstånd. Jag hade fel. Hon visar goda tendenser till att söka ut på egen hand. Inkallningar funkade riktigt bra, när hon blev lite osäker satte hon nosen i backen och spårade upp mig. Det blir nog till att ta med henne på jaktmarken snart och nöta pall.

Så här uppmärksam blir man om det finns en godisbit i sikte...

Läraktig

Nu lossnar tänderna på löpande band. Och visst känns det som att Aika är i skolålder. Matte ägnade ett par minuter med att säga ligg och belöna, vips så ligger hon på kommando.

På väg till förra veckans kustsemester stannade vi hos uppfödaren och hälsade på Aikas mamma och syster Alice. Riktigt roligt både för hundar och folk.

Växer och står i...

Aika och Maya har systerligt delat på en hjortklöv idag. Aika har vuxit sig så stor att hon kommer upp på den 35cm höga muren på framsidan. Hon kan sitta på kommando och visselpipan som vi blåser i vid matdags funkar riktigt bra för inkallning. Däremot är hon väldigt naffsig, oftast bara löst och vänligt men ibland huggs det rejält. Detta trots att ingen tandlossning påbörjats.

Snabbare än sin egen kostym...

Det är ruskigt kul att kolla på stillbilder på Aika när hon skuttar o leker. Öron och extrahud kommer ofta i otakt med kroppens rörelser, ser fånigt och gulligt ut på samma gång.

Aika har sprungit en hel del på gräsmattan idag. Hon fångar leksaksräven, sniglar och daggmaskar. Inte de snabbaste bytena direkt...

Inte i möblerna

Vi kämpar mot instinkten att lyfta upp den bedårande sötnosen i möblerna. Lillhusses passande camoflagefärgade sittpuff har blivit enda undantaget. Här har vi mysiga stunder med nafsningar i örsnibbarna, med hunden alltså...

Spårnoga...

Det är väl dags att erkänna att det inte är hunden som skriver utan husse. Dvs den lata lunsen i bakgunden i förra inlägget.

Aika känns riktigt hemmastadd, hon jobbar för att få med Maya på bus men hon är fortfarande reserverad. Känns dock som att det blir bättre hela tiden.

Hur var det nu igen? Skulle man jaga in på talgoxe för att få hunden spårnoga?