lördag 25 augusti 2012

Vi har en spårhund

Då har vi gått viltspårprov anlagsklass. Som hon spårade Aika. Lugnt och metodiskt, inte med nosen direkt mot backen då spåret inte legat så länge. Men hela tidan utan att dra i linan. När det blev svårare tryckte hon ner nosen och sniffade kraftigt ett par gånger sedan var det taktfast vidare. Tyvärr var vi så inne i spårandet att vi missade spårslutet och följde spårläggarens återgång. Efter en stund började jag fatta att nått var fel så jag visade tillbaka henne men det vart inget vidare så det blev underkännt. Men jag är helnöjd med hur hon spårade. Känner mig trygg i att hade det varit skarpt läge så hade hon hittat djuret.

3 kommentarer:

  1. Vad synd att det inte riktigt gick vägen, bättre lycka nästa gång hälsar "farsan" :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet var ju att det gick mer än hela vägen... :)
      Faktum är att när jag läser det skriftliga omdömet och jämför med regelverket så fattar jag inte hur hon kunde bli underkänd. Surt eftersom det inte känns som en utmaning att gå ytterligare ett anlagsprov. Bara nått som måste göras för att få gå ett öppet spår.

      Radera
  2. Det förstår jag men nästan gång fixar hon det säkert :)

    SvaraRadera