söndag 20 november 2011

Utställning i Växjö


Så har då Aika varit på sin första utställning. Internationell utställning i Växjö. Motståndet i valpklassen var hårdast tänkbara, syster Aaila och broder Arrac. Resultatet blev bättre än väntat, alla tre fick hederspris. Aika blev dess utom bästa valp i rasen och Arrac "bäst i andra könet" bland fauvevalparna.
Lite bilder att njuta av:


Systrarna får sina hederspris                    
 
 Arrac visar exempel på syskonens ringvana...Aika i en kort stunds ordnat struttande

Broder Arrac och Aika myser lite före struttandet i ringen.

söndag 21 augusti 2011

Snart fem månader

Tiden går och Aika växer och utvecklas. Hon är snart fem månader gammal, väger in på 9 kg och kommer vilken dag som helst tappa de sista mjölktänderna.
Hon har gått valpkurs några veckor och är klassens ljus. Sitter och tittar på husse när vi är stilla och går fot på beställning, inkallning går perfekt även om vi är omgivna av andra valpar. Hemma är hon inte riktigt lika imponerande men det duger. 
Denna veckan har arbetet dragit igång på allvar och hundarna har efter semesterns inskolning fått sina första heldagar i hundgården. Det har funkat klockrent.
Idag var Aika med i skogen här hemma och plockade kantareller. Hon fick gå i lina och jag trodde faktiskt inte att hon skulle gå så mycket mer än på replängds avstånd. Jag hade fel. Hon visar goda tendenser till att söka ut på egen hand. Inkallningar funkade riktigt bra, när hon blev lite osäker satte hon nosen i backen och spårade upp mig. Det blir nog till att ta med henne på jaktmarken snart och nöta pall.

Så här uppmärksam blir man om det finns en godisbit i sikte...




tisdag 19 juli 2011

Läraktig

Nu lossnar tänderna på löpande band. Och visst känns det som att Aika är i skolålder. Matte ägnade ett par minuter med att säga ligg och belöna, vips så ligger hon på kommando.
På väg till förra veckans kustsemester stannade vi hos uppfödaren och hälsade på Aikas mamma och syster Alice. Riktigt roligt både för hundar och folk.

lördag 11 juni 2011

Växer och står i...

Aika och Maya har systerligt delat på en hjortklöv idag. Aika har vuxit sig så stor att hon kommer upp på den 35cm höga muren på framsidan. Hon kan sitta på kommando och visselpipan som vi blåser i vid matdags funkar riktigt bra för inkallning. Däremot är hon väldigt naffsig, oftast bara löst och vänligt men ibland huggs det rejält. Detta trots att ingen tandlossning påbörjats.

söndag 29 maj 2011

Snabbare än sin egen kostym...

Det är ruskigt kul att kolla på stillbilder på Aika när hon skuttar o leker. Öron och extrahud kommer ofta i otakt med kroppens rörelser, ser fånigt och gulligt ut på samma gång.
Aika har sprungit en hel del på gräsmattan idag. Hon fångar leksaksräven, sniglar och daggmaskar. Inte de snabbaste bytena direkt...

lördag 28 maj 2011

Inte i möblerna

Vi kämpar mot instinkten att lyfta upp den bedårande sötnosen i möblerna. Lillhusses passande camoflagefärgade sittpuff har blivit enda undantaget. Här har vi mysiga stunder med nafsningar i örsnibbarna, med hunden alltså...

onsdag 25 maj 2011

Spårnoga...

Det är väl dags att erkänna att det inte är hunden som skriver utan husse. Dvs den lata lunsen i bakgunden i förra inlägget.

Aika känns riktigt hemmastadd, hon jobbar för att få med Maya på bus men hon är fortfarande reserverad. Känns dock som att det blir bättre hela tiden.

Hur var det nu igen? Skulle man jaga in på talgoxe för att få hunden spårnoga?

söndag 22 maj 2011

Sådan husse...

Jag hade lite svårt att komma till ro men husse visade hur man gör. Gott att få sova på nya altanen.

Äntligen hemma

Så har man då äntligen fått komma hem till sin nya familj. Resan gick bra, vi stannade på halva vägen och kissade och busade lite med min räv. Nu har jag kollat runt i nya hemmet och båda kissat och bajsat på nya gräsmattan.

måndag 9 maj 2011

Mamma och syskon

Mina uppfödare har tagit denna bild på mamma Sonja och ett av mina syskon.

lördag 7 maj 2011

Fem veckor gammal!

Min blivande ägarfamilj kom och hälsade på när jag var fem veckor. Jag sprang och budsade allt jag orkade. Råkade visst snubbla på örat vid ett tillfälle.

Som tur var tyckte familjen att jag var söt även när jag låg och vilade...