Då har vi gått viltspårprov anlagsklass. Som hon spårade Aika. Lugnt och metodiskt, inte med nosen direkt mot backen då spåret inte legat så länge. Men hela tidan utan att dra i linan. När det blev svårare tryckte hon ner nosen och sniffade kraftigt ett par gånger sedan var det taktfast vidare. Tyvärr var vi så inne i spårandet att vi missade spårslutet och följde spårläggarens återgång. Efter en stund började jag fatta att nått var fel så jag visade tillbaka henne men det vart inget vidare så det blev underkännt. Men jag är helnöjd med hur hon spårade. Känner mig trygg i att hade det varit skarpt läge så hade hon hittat djuret.