Snabbare än sin egen kostym...

Det är ruskigt kul att kolla på stillbilder på Aika när hon skuttar o leker. Öron och extrahud kommer ofta i otakt med kroppens rörelser, ser fånigt och gulligt ut på samma gång.

Aika har sprungit en hel del på gräsmattan idag. Hon fångar leksaksräven, sniglar och daggmaskar. Inte de snabbaste bytena direkt...

Inte i möblerna

Vi kämpar mot instinkten att lyfta upp den bedårande sötnosen i möblerna. Lillhusses passande camoflagefärgade sittpuff har blivit enda undantaget. Här har vi mysiga stunder med nafsningar i örsnibbarna, med hunden alltså...

Spårnoga...

Det är väl dags att erkänna att det inte är hunden som skriver utan husse. Dvs den lata lunsen i bakgunden i förra inlägget.

Aika känns riktigt hemmastadd, hon jobbar för att få med Maya på bus men hon är fortfarande reserverad. Känns dock som att det blir bättre hela tiden.

Hur var det nu igen? Skulle man jaga in på talgoxe för att få hunden spårnoga?

Sådan husse...

Jag hade lite svårt att komma till ro men husse visade hur man gör. Gott att få sova på nya altanen.

Äntligen hemma

Så har man då äntligen fått komma hem till sin nya familj. Resan gick bra, vi stannade på halva vägen och kissade och busade lite med min räv. Nu har jag kollat runt i nya hemmet och båda kissat och bajsat på nya gräsmattan.

Mamma och syskon

Mina uppfödare har tagit denna bild på mamma Sonja och ett av mina syskon.

Fem veckor gammal!

Min blivande ägarfamilj kom och hälsade på när jag var fem veckor. Jag sprang och budsade allt jag orkade. Råkade visst snubbla på örat vid ett tillfälle.

Som tur var tyckte familjen att jag var söt även när jag låg och vilade...